Idas sockor är klara

Det här är Idas sockor. De är svarta flätstickade för det mesta, resår på foten och en rosa mudd upptill med lila små virkade cirklar på.

Den första advent

Precis när jag tagit upp kartongerna med julsakerna hörde jag regnet smattra mot fönstret likt ett oväder om sommaren. Men det firades första advent här ändå, med häxglögg, lussebulle, Annas mandelpepparkakor och swinging julmusik.

Jag har aldrig haft någon julgran hemma. Det funkar lika bra att hänga röda kulor i en lämplig grön krukväxt.

Fake vs real

Nu har jag inte bara en fejkad hyacint utan även en riktig. Inköpt i en surrealistisk miljö bland glöggdrickande kunder på Plantagen och en tomte som spelade Idas sommarvisa på dragspel.

Rött, svart och vitt

Min pappa var här förra och fixade i mitt kök. Han hade gjort nya köksluckor, satt dit nya knoppar på skåpen och handtag på lådorna. Dessutom lade han dit ekskivor på tre ställen där det varit jättetråkiga vita skivor innan. I något som i mina lekmannamässiga ögon kändes som plast. Plastdragerad faner med fuktskador tycker jag att det får kallas. Nu ser det lite läckrare ut. Jag jobbar också på att hålla den här färgskalan på vitt, rött och svart. Fler bilder från resten av köket kanske dyker upp senare. Min nya (svarta) fläkt bor i Solna över helgen. Hur det är tänkt att den ska transporteras hem till mig är ett senare problem. Jag jobbar på att få hjälp av ett gullegryn.

Den sista biten

Jag stickar som en dåre när jag väl har tid och ro att sticka. Nu är jag inne på sluttampen av de här raggsockorna. Insåg att det är nästan två månader sen som jag fick beställningen, men det var svårt att hitta garnet och jag hade många beställningar samtidigt. Det är med andra ord den sjätte och sista beställningen som kom samtidigt för två månader sen. Snart är det klart.

Chewing gum stain

Jag har en värdekupong på fotobok som jag fick förra året när jag köpte min kamera. Dags att fixa fotoboken innan tiden är ute. Så jag bestämde mig för att göra en fotobok över 2011. Nu när jag kollat igenom alla mina bilder från det här året gapar jag när jag inser vad mycket jag gjort och varit med om, vilket underbart år det har varit. Jag var ju i Thailand t.ex. Och i somras gjorde jag flera resor bland annat. Några av de bästa dagarna, som inte var så märkvärdiga mer än att jag delade dom med människor jag håller av.

Bland annat var jag i Florens och varje gång jag gick upp till hotellet, såg jag det här tuggummimärket väl intrampat i trappan. Det ser ut som en döskalle med svart 60-talsfrilla.

En frisyr lite som Grace Slick i Jefferson Airplane.

Kladdkaka utan grädde

Härom dagen var jag hos en vän som jag känt sen innan jag kunde uttala bokstaven R. Hon bjöd på smaskig köttfärspaj och till efterrätt plockade hon fram kladdkaka. Vi gjorde en hallonsås som blev riktigt läcker. Hallon + florsocker + vatten i mixern.

Tre projekt

Min turkosa kofta har fått sin första vita rand. Det tar jättelång tid att sticka ett varv men det är konstigt nog väldigt roligt att sticka just på den här, så det kanske går undan rätt bra ändå. Får väl se.

Mudd till en blivande socka som ska bli mer svart än rosa.

Det här är något nytt. Det är lite hemligt, men något som är roligt att sticka på också förstås. Tokig struktur som jag aldrig provat på tidigare. Det blir tight med alla virvliga stickningar hit och dit, men någon tröstade mig med att det töjer sig efterhand.

Observerat vid vattnet

En rosenknopp som är en riktig kämpe i kylan.

En gren som har fryst i luften.

Emelies vantar är klara

Emelie ville ha ett par såna där gotiska vantar, fast de skulle vara röda istället för svarta. Rosetterna skulle vara svarta. Vi gillar ju sånt som är rött och svart. Jag köpte ett jättegosigt garn, incawool, det skulle vara perfekt för just vantar, slitstarkt och snyggt. Framför allt snyggt. Lagom tjockt också tror jag. Det blev snyggt. Nu ska jag förpacka dem och skicka till Linköping.

Nouvelle Vague

Någon gång under 2005 sa en sån där rockig kille till mig "lyssna på den här tjejen" samtidigt som han spelade too drunk to fuck med Nouvelle Vague. Det kändes helt nytt, att göra soft loungemusik till en grov text. Jag lyssnade vidare och Nouvelle Vague blev det ständigt mest lyssnade på min last.fm. De har gjort covers på många av mina käraste artister och covers kan vara bättre eller sämre, men Nouvelle Vague gör om det så mycket att det blir något nytt. De är den nya vågen som gör covers på new wave i bossa nova-style. Här är mina favoriter i en spotify-lista.

Pågående projekt

Koftan kommer bli en lång följetong. Här ligger en del av resåren. Under det stickade ligger den kofta som mest inspirerar den jag stickar på. Den är prickig och min ska bli randig verkar det som. Det där skiftar hela tiden.

Årstaviken

Det finns några få platser där jag känner ett totalt lugn, oavsett årstid. En av dem är Årstaviken på södersidan, vi kan även kalla det Eriksdal. I våras fick jag en nästan euforisk känsla när jag satt i solen på en kolonilott. Idag var känslan mer melankolisk. Luften var frisk, fuktig och dimman låg som ett dunbolster över vattnet. Det är tillräckligt långt bort för att inte störas av trafiken, tillräckligt nära för att orka gå en promenad när kroppen är lite trött. Människor går för sig själva, med en hund eller en barnvagn. Någon pratar i telefon, någon skrubbar skrovet på sin båt. En skylt berättar att säsongen är över och alla båtar är täckta med presenning och vilar inför våren, några få kämpar vidare i viken och speglar sig i den blanka vattnet.

Min usla mobil

Jag skulle inte rekommendera min värsta fiende att skaffa en Sony Ericsson Xperia X10 mini. Det känns som att jag bara får sms när jag håller i telefonen, eller precis har skickat ett. Helt plötsligt har jag ingen täckning. Eller har jag täckning? Någon har ringt kommer det ett meddelande om, men jag har ju haft telefonen liggandes framför mig hela tiden, påslagen, utan att den gjort ifrån sig ett enda ljud eller att det visar sig i skärmen. Det finns massor av andra fel på den också... Helt enkelt: Det är dags att byta, men jag brukar inte ha för vana att byta såhär ofta.

Pomme!

Jag och min (numera) pojkvän var på varietéföreställning på södra teatern i fredags. Publiken fick inledningsvis varsitt äpple av kvällens värd, på franska. Jag fick ett stort, mitt sällskap fick ett pyttelitet. Gillar idén med varitéer och vill ge det fler chanser utan att ha sagt för mycket. Det var mysigt på något sätt.

The beginning of a koft

Idag tog jag en promenad längs Årstaviken och bland höstiga kolonilotter och stugor för att avsluta med ett besök i butiken som jag brukar handla garn i. Det resulterade i sju nystan till något som ska komma att bli en kofta så småningom. Det finns inte bara en anledning till varför jag alltid säger nej när någon frågar om jag kan sticka ett större plagg. Den här koftan är till mig och jag räknar med att det kommer ta ett år för mig att sticka. Så det är anledning nummer ett. En annan anledning är att jag skulle känna mig som en rånare när jag skulle ta betalt för den. Bara garnet kostade över trehundra kronor. Det känns i alla fall bra att göra något till mig själv och att jag har kommit igång med den redan idag. Tyvärr vet jag att jag kommer tröttna på mina färgval.

Följande bilder tog jag lite tidigare idag. Nu har jag kommit mycket längre. Det går inte snabbt, men jag är hemma från jobbet och vårdar mage och huvud så det finns dötid att göra sådant lugnt på.

Findus

Jag gillar idén med att skolbarn får ta med sig ett djur hem och ta hand om det i några dagar, skriva och rita eller ta bilder och klistra in i en bok. Den här gången är det Findus och jag har gjort någon slags modell för hur barnen kan göra. Findus har fått dricka och te och hjälpa till att sticka. Det är väl lagom.

Alla helgons dag

Jag har aldrig varit så delaktig i att fira alla helgons dag tidigare, som igår. Först var vi på Etnografiska museet och såg ett program om dia del muertos, mexikanska dödens dag. Det var skelett och mariachis på scenen bland annat. Helt plötsligt blev döden något som förknippades med fest och glädje.

En öde promenad till norra kyrkogården. Det var kolsvart men fint med elden. Döden förknippades med något vackert och höstigt. Jag har som tur är ingen närstående som dött de senaste femton åren. 

Den långa strumpan

Jag har kommit ganska långt med Idas första raggsocka nu. Den ska få lila "knappar" (inte som i äckliga plastknappar) på den rosa mudden där uppe. Kommer säkert bli snyggt.

Annas sockar och vantar är klara

Det här gick som smort. Jag hoppas att swingin'n'singin' Anna uppskattar att jag ändrade upplägget på raggsockarna. Hon hade velat ha melerade sockar som på den här bilden. Det garnet, som jag älskade, har slutat tillverkas, så det fick bli ett mer rent garn som förvisso ändrade färg med jämna mellanrum fast lite mer organiserat. 

Vantarna blev chockröda med sicksackmönster, små och figurpassande.

 Vill du beställa något liknande? Mejla: info[at]wallinskaya.com (byt till ett @).

Röd kofta

Det har varit ganska tyst med beställningar sen några veckor tillbaka. Det är väl bra eftersom jag egentligen har fullt upp med att göra klart det jag håller på med just nu. Jag funderar långsamt på att sticka den där koftan till mig själv, om ingen annan vill ha några vantar eller raggsockar. Ibland behöver ju jag saker också faktiskt. Hur den ska se ut, jag inspirerades lite av den som personen på bilden har på sig. Den ska vara röd med t.ex. såna där ränder vita fast med prickar istället för renar eller vad det kan vara för något. Jag vet att jag har hittat världens skarpaste bild också. Bilden kommer från Underbara Claras blogg.