En mössa in action

Barnet på bilden har egentligen ett ansikte. Det är mössan jag vill visa. Jag fick en bild på den igår. Den har tydligen fått mycket beröm. Så roligt att se att det jag har stickat kommer till användning.

Polkarandig babymössa

Den här sortens mössa kan vara den sortens stickning som jag stickat mest. Nu har jag gjort det igen och den här gången med mina favoritränder, rött och vitt, men blå mudd. Har ju en kär tröja som har den kombinationen också, den stickade jag 2012.

Bebismössa i merinoull

Med ett par krokiga stickor har jag under några av mellandagarna stickat den här mössan som en ännu ej född bebis ska få. Planen var att sticka med stickor i storlek 2,5 som jag tagit med mig på julresan men hur jag än gjorde (fick repa upp två gånger) blev det alldeles för stort. Många syrliga kommentarer fick jag på vägen. Min mor plockade fram sina gamla stickor och lyckades hitta två lika i storlek 2. Min far plockade fram sandpapper eftersom de var lite sträva och garnet fastnade i spetsen.

Den här modellen på mössa har jag stickat ganska många gånger. Har inte ens bild på alla tror jag.

Polkagrismössan på modell

Nu har jag äntligen stickat färdigt mössan till Ivar. Mössan som från början skulle ha blivit en halskrage till mig själv. Polkagrisrandig och varm. Hoppas nu att det blir kallare igen så att han får användning av den. Han hade behövt den här mössan när det var sådär kallt eftersom alla andra mössor var för stora eller för små. Den här sitter som en smäck.

Och var rolig att ta av sig.

Polkagrisrandigt

Det här stickar jag på just nu. Stickningen har åkt ett antal resor tur och retur till mitt jobb. Först skulle det bli en liten cowl till mig själv men sen satte jag den på Ivars huvud och då passade den så bra att jag kom fram till att det ska bli en mössa till honom istället. Han behöver en varm mössa. De han har passar inte så det blir perfekt. Det är dessutom babymerino så det sitter ju fint på en nästan-bebis. 

För några år sen stickade jag en röd- och vitrandig tröja till mig själv som jag egentligen hade velat göra snedrandig men planerna havererade och ränderna blev på tvären istället. Såhär såg den tröjan ut.

Julklappsmössan

Nu är mössan som min systerson på 7 år beställde av mig, färdig och levererad. Huvudet som den ska sitta på åkte några minuter senare till betydligt varmare breddgrader så det får vänta med att springa omkring i snön. Såhär såg mössan ut precis innan jag slog in den. 

Blåvita mössor

Här är Ivars nya mössa. Först stickade jag en som skulle passa hans huvud enligt beskrivningen, men den blev alldeles för liten. Då bestämde jag mig för att byta alla strategier och då blev mössan istället för stor. Den är stickad enligt DROPS beskrivning Charming Cooper men som vanligt har jag gjort någon ändring, som att göra den randig och skippat tofsen.

Återigen var det inte så lätt att ta en bild på den färdiga mössan. Barnet verkar inte så nöjd med den heller. Kanske kliar den?

I samband med att jag stickade på mössan fick min 7-åriga systerson syn på den. Han ville också ha en mössa och började direkt att rita upp hur den skulle se ut och sa att det skulle vara av garnet jag använde till Ivars mössa i exakt samma färger. Han sa att han kunde ge 300 kr för den men jag sa att han kunde få den i julklapp istället. Än så länge ser den ut såhär:

Blått och vitt

Den här mössan började jag sticka på för att jag hade slutat sticka på sockarna nedan. Jag behövde ett nytt tunnelbaneprojekt, så jag började kvällen innan jag skulle till jobbet. Dagen efter vaknade jag med halsont och allmän sjukdomskänsla. Det var för en vecka sen, så det blev en sjuksängsstickning istället. Den är inte klar än, det kanske syns. Måste fästa trådar och sy ihop den där bak. Sedan ska den sättas på lämpligt huvud och fotograferas.

De här sockarna var min tunnelbanestickning efter att bebiskoftan blev ett alldeles för stort projekt att sticka på trånga utrymmen. Det syns inte, men trådarna ska fästas. Sen ska de sättas på lämpliga fötter och fotograferas.

Aha! Här har vi raggsockar som jag började sticka förra hösten, i slutet av november. Den ena är klar och den andra är på god väg. Nu har jag bara detta som pågående projekt som jag samtidigt har ett intresse av. Alltså det finns påbörjade stickningar som jag låtsas inte finns också. De här efterfrågas lite då och då eftersom golvvärmen inte funkar på alla fläckar på golvet i huset. De är till min fästeman.

Sen kanske det är dags att välja lite andra färger än blått och vitt.

Skifte av mössa

Nu blev det ju knepigt. Ivar växer ju som bebisar ska göra, så mössan fick bytas ut till något att växa i. Vilken tur att jag låg i och stickade. Det finns tillhörande raggsockar men inte en tillhörande kofta. Det här skär sig lite i min mening, men det får vaaaa så. Vantarna är ju helvita så de matchar det mesta. 

Den här mössan lägger vi ner i lådan med sparade kläder (den fysiska lådan finns inte riktigt än) och plockar fram när det är dags att vara nostalgiska. Tänk som han har vuxit den lille pluppen.

Det här är årets brott mot min stickning

I januari varje år, de senaste två åren (två gånger är en vana, det vet vi alla) har något jag stickat utsatts för brott. Förra året var det koftan med renarna som låg i en väska som låg i en bil som utsattes för inbrott när det var snöstorm i Malmö. Mirakulöst återfanns väskan och stickningen (Malmös poliser fick minsann veta vad som var viktigast i den där stulna väskan). Slutet gott allting gott. Men mina stickningar slutar inte utsättas för hot av dessa slag.

I år var det min pappas mössas tur. Det var faktiskt med darrande hand ja la paketet med mössan på lådan. Jag har i många år tänkt att jag inte ska posta något i brevlådor som står utomhus i lite oövervakade områden, eftersom jag vid något tillfälle sett att just sådana utsatts för vandalisering. Det är ett hot mot allt möjligt. MEN eftersom jag har begränsat med tid och möjlighet att hitta bättre bevakade brevlådor gjorde jag ändå chansningen när jag ändå skulle återvinna hushållsskräp och postade det där paketet just där, vid återvinningen. Just där, där det står en bil sedan flera månader som nu fått varenda ruta krossad. DÄR valde jag att posta den där mössan som jag jobbat så intensivt med i flera timmar, nätter, varenda sekund för att få den klar så min far skulle kunna använda den i vinter. Den försenade julklappen.

Jag frågar pappa om han fått något på posten och han svarar förvånat nej (jag hittar på det där med förvånat för det var via sms så jag har ingen aning om tonen i texten). Dagen efter skickar han två bilder till mig. Jag blir livrädd. Brevlådan HAR utsatts för vandalisering, troligen smällare. Mitt lilla paket hade kunnat brinna upp...

...men gladast i stan den dagen var pappa som fått en färgglad och häftig mössa. Hurra för att mössan klarade sig och att sprängladdningen inte skadade mer än bara pappret.

Min fars julklapp

Eftersom jag inte hann klart med alla stickade julklappar fick min pappa sin ofärdiga mössa oinslagen och ett löfte om att han skulle få den när den blev klar. Nu är den klar och jag är riktigt nöjd. Den känns rejäl och varm eftersom det är dubbelt garn på alla rader. Jag använde grunden i ett herrmössmönster från Drops. Ja, det är ju viktigt att damer och herrar inte har samma mössbeskrivning för våra huvuden skiljer sig så mycket åt. Som vanligt har jag använt mig av Drops Alpaca. Lite av ett favoritgarn. Nu ska vi bara se hur glad min far blir när han får mössan också.

Mössor

Förra året fick min systerson den här mössan i julklapp. Det var lite roligt att se hur han har vuxit det senaste året.

Årets mössa var till och med lite för liten men det verkade som att den gick att töja ut lite i alla fall.

Och så en "Vem bar den bäst?" som skvallertidningarna brukar ha med kändisar och klänningar. Var det apan eller var det min son? Något som är lite jobbigt är att jag tänker alltid på den där apan när Ivar har på sig den här mössan.

Den stickade familjen

Varning för typiska inne-vinterbilder nu.

I år blev det stickade julklappar till min ena syster och hennes två barn samt mina föräldrar. Eftersom jag inte hann sticka klart min pappas mössa så är den inte heller med på bild. Han fick se stickningen i alla fall och prova om mössan passade.

Min systerdotters vantar. Hon ville ha likadana som sin mammas vantar från Riga.

Min systerdotters raggsockar underifrån.

Min systersons mössa.

Min systers torgvantar.

Min mammas vantar.

Mösspsykopaten

Många sömnlösa nätter gör det här med mig: Jag vet inte vad jag ska sticka så jag stickar samma saker om och om igen. En till mössa. Nu får det faktiskt vara slut på att sticka mössor ett tag framöver. Tänk om barnet som ska få alla mössor inte gillar att ha en alpacka på huvudet.

Självklart har jag börjat på matchande raggsockar till. Tycker att mönstret blev så himla puttinuttigulligt. Det blir säkert ett par vantar också. Försöker göra lite större storlek, får se hur det går. Tur att barn växer...

Återigen är det DROPS Alpaca och DROPS mössa-beskrivning och sockorna är bara taget från grundbeskrivningen från detta "set".

Byte av mönster

Jag var inte helt nöjd med att sticka en randig mössa och så tog det mörkblå garnet slut dessutom.

Jag repade upp och började om från början istället. Det fick bli romber - mitt senaste favoritmönster. Och mössan är såklart stickad efter den gamla vanliga favoriten från DROPS. Denna är stickad av bomullsgarn för att kunna användas när det inte är vinter. Restgarner från DROPS Safran.

Bortglömda stickningar

Det kan ju inte vara så mycket, tänkte jag när jag skulle plocka fram de stickningar som är på gång för att skaffa mig en överblick. Kanske också för att slutföra dem någon gång. Let's check vad som finns att syssla med. Jag som alltid tänker att jag måste börja på något nytt för att jag inte har något på gång. Släng mig i väggen.

Med hjälp av den här bloggen, min stora skapardatabas, kan jag också se när jag borde ha börjat med det. Håll i hatten.

Den här tröjan började jag med i april 2013. Alltså för 1½ år sen ungefär. Jag passade på att prova ärmen som jag stickat en bit upp på. Den var supertrång. Jag misstänker att själva tröjan kommer att vara alldeles för tajt också så det blir inget mer stickande på denna förrän jag har fått tillbaka min vanliga kroppshydda igen och jag kan prova den.

Mina första fingervantar som jag gjort helt efter eget huvud, är jag själv väldigt imponerad av. Hur stickar man ens ett par fingervantar tänkte jag en gång när jag hittade ett par i en garnaffär. Utan att göra som hade varit lite smartare, kolla efter beskrivning, hittade jag på det själv och det visade sig bli riktigt bra. En av vantarna är klara.

Den andra ser ju ut som att den är tappad bakom en vagn, men den kanske är dags att få klar nu också. Jag älskar nyansen på garnet och det finns mycket garn kvar så jag ser fram emot att använda den. Alpaca är detta. Dessa började jag med i augusti 2011 - tre hela år sen. Det är nästan en antikvitet alltså. Då skrev jag att det skulle bli en fläta på varje finger, men det hade nog inte varit så snyggt så det var tur att jag ändrade mig. Kan det bli så att det är prio 1 att göra de här vantarna klara.

För bara några dagar sedan började jag att ta itu med det där lingarnet jag fick genom Stickameras garn & te-utbyte i våras. Det ska bli en disktrasa... jätteroligt. Jag vet inte om det kommer fortsätta bli en disktrasa eller om jag repar upp det och tänker nytt. Jag har tre nystan men jag har ingen fantasi så kom gärna med förslag.

Den här mössan har jag inte visat tidigare och jag tror jag började med den i augusti. Det var i alla fall inte så längesedan, men vi säger att den är två månader gammal. En bebismössa av mitt favoritbebismössemönster. Har använt bomullsgarn och gjort en storlek större än jag brukar göra. Den blir gigantisk och jag är inte nöjd med någonting egentligen, så kanske en upprepning är på sin plats där med.

Alltså den här koftan är så fin med sina romber och allt, men det räcker ju inte med utseendet. En kofta ska vara skön och bekväm. Den här känns 1) för varm 2) för stickig 3) lustig i halsen. I juli i år började jag sticka på den, 4 månader sen. Det är en bebiskofta om det inte syns. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Låta den damma ihjäl kanske.

Det här är det senaste jag börjat på. Igår började jag på de här små sockorna med harlequinmönster. Det är svårt att se mönstret för det är ganska litet. Smider planer på att hela familjen ska få varsina sockor med harlequinmönster på. Det är ju om inte annat väldigt trendigt just nu.

Gissa nu vad jag ska gå och sticka vidare på? Ja, det jag började med senast - sockarna. Men sen kanske jag faktiskt ska ta itu med de där fingervantarna.

En till stickad bebismössa

Jag hade tänkt sticka en mössa till något nyfött barn förra året. Det blev liksom aldrig klart och den där ungen lär väl inte få på sig mössan nu. Igår stickade jag klart de där banden som ska knytas under hakan och sydde ihop själva mössan. Den får väl sitta på min egna bebis istället, alternativt ges bort till en annan nyfödd. Min bebis har ju redan en sån här mössa. Vet inte riktigt hur mycket som går åt av varje plagg i varje storlek. Här nedan är den andra mössan som påbörjades senare men blev klar tidigare.

Bebis-kitet

Nu när jag ser det här lilla kläd-kitet framför mig känns det plötsligt jätteläskigt. Hur ska det se ut när det ligger en bebis i de här kläderna? Min bebis! Eller vår då om jag ska vara lite mera jämställd. Kofta, mössa och sockar i samma färgkombinationer.

Sockarna blev klara häromdagen så de visar jag upp lite extra eftersom jag visat det andra tidigare.

Det blir inte så mycket uppdaterat nu eftersom jobbet dragit igång och som lärare är det rätt så hektiskt this time of the year. Dessutom är jag förkyld och supertäppt i näsan. Stackars mig.