Det här är årets brott mot min stickning

I januari varje år, de senaste två åren (två gånger är en vana, det vet vi alla) har något jag stickat utsatts för brott. Förra året var det koftan med renarna som låg i en väska som låg i en bil som utsattes för inbrott när det var snöstorm i Malmö. Mirakulöst återfanns väskan och stickningen (Malmös poliser fick minsann veta vad som var viktigast i den där stulna väskan). Slutet gott allting gott. Men mina stickningar slutar inte utsättas för hot av dessa slag.

I år var det min pappas mössas tur. Det var faktiskt med darrande hand ja la paketet med mössan på lådan. Jag har i många år tänkt att jag inte ska posta något i brevlådor som står utomhus i lite oövervakade områden, eftersom jag vid något tillfälle sett att just sådana utsatts för vandalisering. Det är ett hot mot allt möjligt. MEN eftersom jag har begränsat med tid och möjlighet att hitta bättre bevakade brevlådor gjorde jag ändå chansningen när jag ändå skulle återvinna hushållsskräp och postade det där paketet just där, vid återvinningen. Just där, där det står en bil sedan flera månader som nu fått varenda ruta krossad. DÄR valde jag att posta den där mössan som jag jobbat så intensivt med i flera timmar, nätter, varenda sekund för att få den klar så min far skulle kunna använda den i vinter. Den försenade julklappen.

Jag frågar pappa om han fått något på posten och han svarar förvånat nej (jag hittar på det där med förvånat för det var via sms så jag har ingen aning om tonen i texten). Dagen efter skickar han två bilder till mig. Jag blir livrädd. Brevlådan HAR utsatts för vandalisering, troligen smällare. Mitt lilla paket hade kunnat brinna upp...

...men gladast i stan den dagen var pappa som fått en färgglad och häftig mössa. Hurra för att mössan klarade sig och att sprängladdningen inte skadade mer än bara pappret.