Blått och vitt

Den här mössan började jag sticka på för att jag hade slutat sticka på sockarna nedan. Jag behövde ett nytt tunnelbaneprojekt, så jag började kvällen innan jag skulle till jobbet. Dagen efter vaknade jag med halsont och allmän sjukdomskänsla. Det var för en vecka sen, så det blev en sjuksängsstickning istället. Den är inte klar än, det kanske syns. Måste fästa trådar och sy ihop den där bak. Sedan ska den sättas på lämpligt huvud och fotograferas.

De här sockarna var min tunnelbanestickning efter att bebiskoftan blev ett alldeles för stort projekt att sticka på trånga utrymmen. Det syns inte, men trådarna ska fästas. Sen ska de sättas på lämpliga fötter och fotograferas.

Aha! Här har vi raggsockar som jag började sticka förra hösten, i slutet av november. Den ena är klar och den andra är på god väg. Nu har jag bara detta som pågående projekt som jag samtidigt har ett intresse av. Alltså det finns påbörjade stickningar som jag låtsas inte finns också. De här efterfrågas lite då och då eftersom golvvärmen inte funkar på alla fläckar på golvet i huset. De är till min fästeman.

Sen kanske det är dags att välja lite andra färger än blått och vitt.

En kofta klar

Nu har jag lyckats sticka färdigt höstens och vinterns kofta till Ivar. Hurra! Jag har tagit några halvkassa bilder med mobilen på honom i den. Kanske kan försöka ta bilder med vanliga kameran någon dag också.

Det är såhär den ser ut i verkligheten. Den är alltså inte gul och grön som det kan se ut.

Tunnelbanestickning

Det är jättebra att dokumentera sitt skapande i en blogg. Nu när jag inte hittade beskrivningen (i pappersform) på raggsockarna jag tänkt börja på, kom jag på att jag säkert lagt upp en länk i bloggen. Innan jag börjar leta efter det kunde jag bjussa på en bild på det projekt jag jobbar på hårdast just nu. Att ha en bebis och samtidigt hitta tid att sticka är ju en sport i sig. Nu när jag börjat åka tunnelbana fyra gånger i veckan, tur och retur till jobbet två dagar, har jag lyckats sticka en hel del. Tyvärr blev det svårare att hinna med ett helt varv på den resan när det blev längre varv, så jag måste skaffa mig ett tunnelbaneprojekt. Det får bli ett par små matchande raggsockar till bebisen som inte ger mig tid att sticka till honom. Och jag förstår honom. Det är inte ett dugg roligt att umgås med en mamma som är helt inne i sitt stickande.

Glada fickor i hallen

Det började med att jag försökte förklara vad som behövdes i hallen men det gick inte att förklara med ord, så det slutade med att jag sydde den där grejen som bara mitt inre kunde se.

Jag har bara sytt ur eget huvud och kommit på efterhand hur jag ska göra. Har dessutom haft mycket hjälp av en snorig pojke som rivit ut band och tyger ur lådor. Resultatet är jag rätt så nöjd med. Det får inte plats så mycket i varje ficka men tanken var nog mest bara att få undan småplagg som vantar, sockar och mössor framåt vintern. Här har ju en kofta ramlat ner i en av fickorna. Kanske ska börja sy i upphängningsband i koftorna framöver.

Äpplen och plommon

Förra året var inte ett äppelår. I år är det mängder med äpplen igen. På det träd som har äpplen som mognar tidigt har det ramlat ner ett gäng som blivit sockerfritt äppelmos till bebisen. Han äter det med god aptit.

Och nu har jag förstått att ångkoka inte är något avancerat så nu har jag provat att göra plommonmos genom att ångkoka plommonen i fem minuter och sedan mixa dem. Ska bara komma ihåg att inte ge så mycket av plommonmoset i taget med tanke på vilken raketfart det sätter på magen.

Plommon finns det nämligen gott om i år också.

Brun blev svart

Före

Jag kan inte ta åt mig äran för det är inte jag som har målat, men titta så snyggt det blev med svart husgrund istället för brun. Det är inte klart än, men en bit på väg.

Efter

Äntligen höst!

Det är faktiskt sant. Idag blev det höst både i almanackan och i väderleken. Det är inte mig emot. Igår när jag var ute och plockade äpplen och hade satt på min bebis den där stickade koftan kände jag att nu är det säsong för stickade plagg, nya projekt och lång rak höst utan en massa uppbrott som det alltid är på våren. Inte en sommar där alla åker kors och tvärs så en aldrig får tid att träffa sina vänner. Nu är det höst - den absolut bästa vardagssäsongen. Jag är inte ironisk. Och jag är inte heller negativ till vår och sommar men nu börjar riktig vardag. Jag har saknat den.

Och som jag kämpar på med nästa kofta! Den är i enklaste form för att det ska gå snabbt att sticka den. Men jag bedrog mig på måtten och de första ärmarna blev på tok för tighta så nu har jag repat upp den ena och sparat den andra (som ska repas upp sen) och börjat öka på med maskor mycket tidigare och oftare. Ser ni skillnaden?

Numera stickar jag aldrig med strumpstickor utan endast med rundstickor. Har fyndat några nya i Örebro på olika second hand-affärer. I en affär gled en av stickorna genom korgen så den låg inte kvar när jag var framme vid kassan. Det kändes som en katastrof men som tur var fanns det en likadan till. Det är ju smidigt att köpa begagnat just eftersom det är så himla billigt - 10 spänn styck.

Sol och ros

Det var ett tag sen jag la upp något här. Ett tag funderade jag på att sluta blogga eftersom jag inte skapar så mycket och ofta numera. Det måste ju inte vara svart eller vitt utan går bra att lägga upp något då och då. Något som däremot kan hända lite oftare är att jag tar ett varv i trädgården med kameran. Trädgården som blivit lite bortglömd den här våren, sommaren och säkert kommer hösten också att bli halvdan i trädgården. Det finns inte så mycket tid.

Idag har jag ändå lyckats gräva upp en vinranka och plantera en ros vid namn Penny Lane på stället vinrankan satt. Allt medan min lille bebis satt på en filt och tittade på. Hela tiden fick jag kolla solen och flytta på honom så att han inte ska bli bränd.

I samma rabatt växer tomatplantor som jag också bara struntat i, men det blir tomater ändå såklart. Så himla tacksamt att odla tomater. Det är oftast väldigt enkelt.

En annan ros jag köpt i år. Någon finsk sort jag hittade på trädgårdsmässan.

Något annat som sköter sig själv är ju fruktträd. I år igen blir det massor med plommon om inget annat händer med de här karten. Det får bli mycket plommonmos till efterrätt åt Ivar.

Kärnfri röda vinbärssylt

Det är det som jag inte gillar med vinbär, att det är så himla mycket kärnor i relation till storleken på bäret. Jag ville därmed göra en sylt och skippa kärnorna. Och såklart göra den utifrån det jag hade hemma så jag kunde börja direkt. 

Några timmar efter att sylten blev klar kom jag på att det kanske varit enklare att använda den där äppelmosvaggan jag köpte förra året. Nu använde jag en lite för liten sil och tryckte länge med en träslev för att få ur all smaskig saft.

Av nästan två liter vinbär och 2½ dl socker (ja, det skulle varit mer socker men jag glömde av mig lite eftersom jag var lite vimsig idag) blev det två burkar sylt. Den stora burken är på ½ liter. Jag slängde även i ett krm natriumbensoat mot slutet i hopp om att det ska bli lite fastare och kanske även konservera. Jag är nog inget vidare på att höfta fram sylt. Nästa gång ska jag slaviskt följa recept.

Från brandstation till slott

Jag har en stängd instagramprofil men vissa bilder kan jag faktiskt tänka mig att visa för allmänheten så här kommer några stycken från sommaren hittills.

Gammal brandstation i någon by på Österlen. Minns ej vilken.

Min första danska pion blommade i år.

Några smultron från det vildvuxna smultronsnåret.

Fika på Lilla Essingen.

Fika på Kungsholmen.

Första honungsrosblomningssommaren.

Skokloster slott från kyrkogården.