Oproduktivt intresse

Ibland räcker man själv inte till. Jag vill göra allt. Jag vill åtminstone göra allt jag vill. Mina intressen varierar t.ex. beroende på vilken årstid det är. Något tar form så smått på sommaren och sträcker sig in genom hösten och sedan när våren kommer efter vintern avtar intresset för att sedan komma igång efter sommaren igen. Exemplet är mitt intresse för skrivandet. Skrivandet är nog mitt mest oproduktiva intresse. Jag skriver ganska mycket men det leder sällan någonvart. Jag skriver hela tiden, jag skriver här, jag skriver där, men min dröm är att skriva något mer, något stort.

Förra hösten gick jag en skrivarverkstad på Studieförbundet Vuxenskolan. Den var väldigt inspirerande men jag blev trött på att läsa konstiga, tråkiga och obegripliga texter som de andra kursdeltagarna skrev. En del skrev som krattor och vissa skrev om så fullkomligt ointressanta saker. Den fick mig möjligtvis att komma igång, men snabbt tog den energin slut också. Gud, vad jag låter negativ.

I lördags natt när jag var på väg hem från en födelsedagsfest gick jag och skrattade för mig själv åt något som en person sagt till en annan, på festen. Då slog det mig att det vore så otroligt roligt att skriva manus till en komediserie som handlar om människor som dansar lindy hop och allt som händer runt omkring dem. Kanske egentligen främst för att jag själv träffar så många människor med sådan humor som de inte ens förstår själva att de besitter. Det är en idé och jag kommer förmodligen aldrig att genomföra den eftersom mitt intresse skrivandet är mitt mest oproduktiva intresse.

Nya symaskinen

I våras när jag sydde som bäst på min gamla symaskin, slutade den tvärt att fungera en kväll. Jag fick som tur var låna en symaskin av räddaren i nöden: Kajsa.

Sen Kajsa var här och tog med sig sin symaskin hem efter en middag blev det mycket plats kvar på köksbordet. När man bor på 35 kvm är det särskilt tacksamt att det går att sitta att äta vid köksbordet t.ex. Det har jag kunnat göra nu i några dagar.

Jag beställde en ny symaskin på nätet när jag insåg att jag inte skulle orka mig iväg och hålla på i en massa riktiga affärer och sen släpa hem symaskinen också, ta en taxi och krångla. Nu fick jag gå via mitt näst närmsta Seven Eleven för att hämta paketet. Alla paket känns okej att bära de första metrarna, sen blir det värre... och värre. Till slut vet jag inte vilka krafter som används, men hem kommer det alltid. 

Jag har sytt en grej på nya maskinen men det blev inte riktigt klart för jag hittade inte ett sybehör som ska vara till.

Svampar

En vän fyllde år igår. Det var jättevarmt så vi åkte ut till Saltsjön för att hänga på stranden. När vi kom dit gick solen i moln och september visade sig från sin labila sida. Jag hittade några svampar som jag stekte upp på mackan när jag kom hem.

Stora skuggan

Från maj till september är det dans på dansbanan vid den lilla sjön i Stora skuggan. Det är förstås för swingpjattar och jazzkatter. När jag var där senast dansade jag bara en halv dans eftersom jag opererat vid axeln och tänkt att såret ska spricka upp om jag rör armen för mycket. Det var jättefint där så jag fotograferade lite.

Picknick

En massa luftballonger kom rakt emot oss

Några övade danssteg i gruset

Man ska inte ropa hej

Jag berättade om min enda tomat för ett tag sen. Då trodde jag att det var kört med fler tomater men nu finns det hopp om fler. Tre små gröna tomater har jag hittat och fina små sköra blommor finns det gott om. Vissa fotograferar sönder sina barn, jag fotograferar sönder mina tomater. 

Lindy hop

Jag ska presentera ett annat stort intresse som jag har: lindy hop. För ett år sen började jag gå kurs och jag och min dansvapendragare bestämde oss tidigt för att bli jättebra jättesnabbt. Tyvärr funkade det inte bara med att gå kurs, utan det skulle även "socialdansas" som det heter. Det finns gott om tid och utrymme att göra det också, men i början gick vi bara på de evenemang som ingick i kursen. När vi sedan stod där på balen på nyårsafton hade vi skägget i brevlådan. Vi dansade inte alls mycket den kvällen men insåg att något mer måste till. Socialdansen. Under våren började vi gå allt mer på socialdans och träffade hela tiden nya människor. Dansmänniskor. Vi gick såklart alltid tillsammans och vi var som siamesiska tvillingar.

Nu, ett år senare, känns det helt naturligt och härligt att kunna gå till den där dansklubben på socialdans utan att gå dit med någon, det finns alltid någon där. En sån där grej som jag aldrig kunnat göra tidigare; gå ut själv. Det är kul om det finns folk jag känner som ska dit, vilket det ofta gör, men ändå, känslan av att gå ut själv är fantastisk.

Stickat, stickat, stickat

På Åhléns fann jag den här bilden. Det är reklam för smink men jag kunde inte sluta titta på den stickade... vad det nu är hon har på sig. Hur snygg var inte den på en skala och hur stickar man en fläta med tre istället för två? Jag vill göra något liknande. Det är ju bara det här med att det värmer lite ojämnt, men det går att ha den täckt över hela kroppen, åtminstone överdelen av kroppen.

Min systerdotter skulle få en stickad kofta av mig när hon föddes för över ett halvår sen. Den här började jag på förra sommaren men jag blev så trött på att följa en beskrivning, så allt "försvann". Nu när den här systerdottern visar upp sig i en massa fina koftor som olika kvinnor har stickat til henne, känner jag att jag också vill ge henne den här. Tyvärr insåg jag att jag stickat i storleken till en 3 månaders bebis, fast jag tänker mig att jag kan sy ihop den lite generöst så kanske den passar ändå. Orka riva upp halva koftan.

Och ett annat projekt jag håller på med just nu, är ett par fingervantar som ska ha en fläta på varje finger. Vi får se hur det slutar med den. Jag trodde det skulle vara jätteavancerat och svårt att göra fingrar, men det kom jag på alldeles själv hur man skulle göra. Det är bara väldigt knöligt och tjatigt att sticka varje finger, men fint ska det bli. 

Kommentar

Jag har förstått att en del personer faktiskt haft planer på att kommentera inlägg på den här bloggen, men inte lyckats av någon anledning. Nu provar jag med popup-fönster och ser om det fungerar istället. Annars går det ju att kommentera på Facebook om det inte går här.

Tupperwareparty

Jag har alltid gillat idén med home partyn. Kanske för att det är, precis som min idé med servettbuffé, en charm i att förstora upp på något jättefånigt. Att gå på ett Tupperwareparty har länge stått på min lista över saker jag måste göra innan jag dör. Inte för att jag ska köpa saker, utan för att det är roligt med människor som är nördar. Här är de nördar på saker av plast som kostar alldeles för mycket bara för att de har livstidsgaranti. Förra hösten var jag mitt första home party då jag blev inbjuden på ett party som säljer ljus. Jag köpte ju ljus, jag drogs med, men jag har inte använt särskilt många av dem, men ändå.

Nu filar jag på idén att ha ett Wallinskayaparty - ja, jag menar allvar. Kom hem till mig, du får cupcakes, rabarbersaft ur porslinskanna och framför allt: titta och känn på tyg, garn eller prova färdiga produkter. Köp något direkt eller beställ något som ingen annan har. Ta med din väninna och alla blir otroligt nöjda och glada. Inget köptvång förstås. Det är det aldrig. Återkommer med en inbjudan till er som gillar Wallinskaya på Facebook framöver.

Mormorsrutor

Jag kan anses var ett lat stycke som aldrig orkade fästa trådarna när jag sydde ihop alla sabla mormorsrutor efter att ha virkat dem, året var 2008. Filten, eller vad jag ska kalla den, har hängt på min turkosa fåtölj med svarta trådar åt alla håll, hela tiden nästan. Planen var att det skulle bli ett kuddfodral. Det kanske inte är för sent än. Det är fint med mormorsrutor och varje gång någon börjar på ett sådant projekt blir jag sugen på att göra det igen, fast med andra färger. Frågan är bara vad det ska vara till nästa gång, när jag inte ens fick till något bra sist jag gjorde det.