Krokusen som var en våriris

Det är fantastiskt att det är ljust så länge på dagarna. Man behöver inte planera allt som ska genomföras innan det blir mörkt ute, utan det finns utrymme att vara spontan när det kommer till att-göra-medan-det-är-ljust. Med ljuset kommer suget efter att åka på utflykt. Det är en lyxig fördel med att ha bil. Igår åkte vi till Trosa, Tullgarns slott och Järna. I Järna köpte jag, förutom levainbröd och vetekli, en icke utslagen våriris.

I morse när jag tittade på plantan såg den ut så här:

 

Åtta timmar senare såg den ut så här:

Det var en överraskning att det skulle gå så snabbt. Nu kommer den med andra ord att blomma över ganska snabbt också. Nej, positive thinking var det. Den blommar nu och det är så himla trevligt. Jag jobbar på att tänka positivt. Genomlider nämligen en inre kris i och med att jag har lämnat min arbetsplats nu. En arbetsplats jag gått till vareviga dag (nåja, nästan) i 3 år och 6 månader. Det är det längsta jag har jobbat på ett och samma ställe. Tänk så mycket som hänt under tiden jag har jobbat där. Börjar förstå folk som stannar kvar på samma jobb livet ut. Det är ju vrålläskigt och psykiskt ansträngande att vänja sig vid nya kollegor, nya lokaler och nya arbetsuppgifter m.m.

Edit: Det var inte en krokus som jag fick höra i butiken igår, utan en våriris. Någon lurade mig men min kompetente far rättade mig.