Nationalmuseum, Slow Art

I lördags var vi på Nationalmuseum. Nu är det stängt för renovering under 4 år. Jag hade aldrig varit där innan och har tänkt så länge att jag måste dit innan renoveringen, så kvällen innan den absolut sista öppetdagen var jag där. De hade öppet extra länge alltså, så känslan av natt på museet infann sig innan vi gick in och förstod att vi inte var ensamma. Jag var hur som helst så fascinerad och blev så trött av alla intryck. Vilka konstverk!

Förutom alla klassiska målerier och skulpturer pågick utställningen Slow Art som jag också velat se ett tag (ibland är det svårt att komma i väg på saker och ting). Jag gillar konceptet, för det är just så jag gillar att jobba. Monotont, envist, tålmodigt. Åtminstone för det mesta. Att sticka är ju faktiskt väldigt monotont. Jag vill inte ens tänka på hur många maskor jag stickar för varje tröja gör. Och hur många gånger jag repar upp, tappar maskor, gör om, tänker att det kanske skulle vara lite snyggare om jag gjorde så istället. Det är en slags terapi.






De material jag själv blev sugen på att jobba i, inspirerade mig på utställningen. Nästa helg ska jag jobba med lera både lördag och söndag. Det här med att göra små rosenblad, måste jag bara prova på. Har ingen aning om hur det kommer bli, men jag måste bara prova på det.

Vita rosenblad av lera

Att klippa i papper, ut ett mönster. Jag är så fascinerad och sugen på att göra det själv.