En gul spratteldyna

Skumgummi är kanske inte det bästa materialet att vistas på (av hälsoskäl) men det är ju rackarns fiffigt. När min mor var här fick hon den stora äran att sy ett överdrag till den kvadratiska biten som var kvar av skumgummit jag använt till madrass och skötbädd. Se bilder längre ner i inlägget på detta.

Här jobbar mormodern med kontrollanten Ivar som tittar nyfiket på.

Har precis köpt en systemkamera som tar sjukt bra bilder, därför har jag valt att lägga upp två jättesuddiga mobilbilder från min nya mobil. Ja, tids nog får ni se bilder tagna med min systemkamera också...

Det gula tyget är från ett gammalt underlakan. Fläcken är nog bara vanligt dreggel.

Skötbädden

Madrassen

Klart grabben ska ha en kaninparad!

Mitt i mönstret jag stickar på koftan till Ivar, har jag slängt in kaniner som stirrar på varandra. Det var lite svårt att fotografera eftersom jag fortfarande inte är klar med kaninerna och det blir så krulligt precis uppe vid rundstickan.

Det ska kännas lite vårigt med kaniner och grönt. Jag stickar så fort jag får chansen. Det är svårt att hitta tid. Har fortfarande inte kommit på ett bra sätt att sticka och amma samtidigt.

Skifte av mössa

Nu blev det ju knepigt. Ivar växer ju som bebisar ska göra, så mössan fick bytas ut till något att växa i. Vilken tur att jag låg i och stickade. Det finns tillhörande raggsockar men inte en tillhörande kofta. Det här skär sig lite i min mening, men det får vaaaa så. Vantarna är ju helvita så de matchar det mesta. 

Den här mössan lägger vi ner i lådan med sparade kläder (den fysiska lådan finns inte riktigt än) och plockar fram när det är dags att vara nostalgiska. Tänk som han har vuxit den lille pluppen.

Vit och grön vårkofta

Nu är jag igång med bebiskofta i en storlek större. Den blir grön och vit eftersom det är vår när den ska användas. Jag började med det här mönstret som jag skrev om tidigare. Vem vet - kanske hoppar det in en rad med kaniner. Eller inte. Jag är lite sugen.

Nu använder jag det norska garnet Viking babyull. Jag gillar det garnet. Och den gröna färgen känns väldigt skogsig och snygg.

Den vita trädgården

Nu när trädgården är fylld av snö kan jag inte låta bli att tänka på hur den ser ut när den är grön istället för vit. Buskarna med bären och köksträdgården med örter, grönsaker och blommor. Och mördarsniglarna kan jag inte sluta tänka på. Jag hatar dem men jag måste leva med dem. Eller nej, förresten. Jag måste leva med att jag måste ta kål på dem.

Förra veckan var jag hos mina föräldrar tillsammans med min lilla bebis (såklart). Min pappa tillverkade ett växthus som han påstod att han inte behövde och jag sa att jag väldigt gärna skulle vilja ha ett. Vi snackar miniatyrväxthus för inomhusbruk nu och inget annat. Nu står växthuset med belysningen redo att ta emot frön som ska gro. Där ska det växa så det knakar tänkte jag.

Om jag får säga det själv så gick det inget vidare med växtligheterna förra året. Bland annat kan det bero på att vissa inte fick tillräckligt med ljus (det kan åtgärdas med växthuset). Det kan även bero på diverse djur (sniglar, loppor, fjärilar och skit - vad ska ni vara bra till?). Men jag ger mig inte!

I år ska jag förutom det jag sådde förra året, även så dessa nya fröer som jag köpt från Runåbergs. Rosmarin, cossallat, spritärt, savoykål, busktomaten Koralik, sommarsquash och salladsgurka. Något borde jag lyckas med. Jag har tänkt på att bara köpa sådant som det stått att det är lättodlat på. Okej, kanske inte allt men det mesta.

Alternativ till ny bebiskofta

Bebisar växer och snart kommer min bebis kofta att vara för liten. Jag planerar för en ny kofta och har brainstormat med Sofia och Ester idag. Allt från brödlimpor till skalbaggar. Får, moln, flugsvampar... ja, vad skulle det bli för motiv? Och vilka färger?

Jag kollade igenom mitt garnalbum på pinterest och hittade en massa ryska gamla broderimönster. Det funkar ju lika bra för stickning. De kommer ursprungligen härifrån och härifrån.

Nu har jag arbetat om det lite för att inte ögonen ska gå ner i spagat eftersom bilderna inte var jätteskarpa. Plockade först ut en fin kanin från ett av "arken". Det behöver ju naturligtvis bearbetas med andra mönster runtom för att det inte ska bli för långa stråk av samma färg...

Sedan hittade jag det här mönstret som jag på första bilden här har ritat om i excel för att få en vers. Se större del av mönster under för att få helheten.

Så nu är frågan: kofta med rader av olika mönster, med exempelvis då en rad av kaniner. Eller ett helt mönster som är som det senare över hela koftan i turkost och vitt. Jag funderar vidare. Både och känns liksom fint, fast kaniner kanske hör hemma på något annat plagg. VAD VET JAG!

Restgarn

Idag postade jag restgarner till en förhoppningsvis bättre behövande. På posten fick jag ett paket med restgarner. Det är två sorter som är hemmafärgade. Det mörkblå är ett sockgarn så det ska jag sticka små sockar till Ivar av. Resten får vi se. Kul att få lite annat garn än det gamla vanliga som jag alltid köper. Kul att det är så mycket av varje sort också.

Garnet har jag fått från "Tomtan".

Vintern

Det blir en del vintriga promenader nu när Ivar behöver frisk luft, dagsljus och insomning till fågelkvitter. Jag försöker tänka på att det är en lyx att ens få sol och dagsljus såhär års eftersom de flesta är inomhus när det är ljust ute. Det enda jag kan bidra med är att dela med mig av några bilder jag tagit på några av mina promenader.

Fågelbordet

Jag önskade mig ett fågelbord i julklapp och min pappa snickrade ihop ett. Man lyfter på taket för att fylla på fågelfrön och så sipprar det ut i sockeln på två av sidorna.

Med lite snö omkring blev det rätt fågelmatsstämning.

 

Ja, se där har vi en av de skygga matgästerna.

Det går åt rätt mycket frön.

Det här är årets brott mot min stickning

I januari varje år, de senaste två åren (två gånger är en vana, det vet vi alla) har något jag stickat utsatts för brott. Förra året var det koftan med renarna som låg i en väska som låg i en bil som utsattes för inbrott när det var snöstorm i Malmö. Mirakulöst återfanns väskan och stickningen (Malmös poliser fick minsann veta vad som var viktigast i den där stulna väskan). Slutet gott allting gott. Men mina stickningar slutar inte utsättas för hot av dessa slag.

I år var det min pappas mössas tur. Det var faktiskt med darrande hand ja la paketet med mössan på lådan. Jag har i många år tänkt att jag inte ska posta något i brevlådor som står utomhus i lite oövervakade områden, eftersom jag vid något tillfälle sett att just sådana utsatts för vandalisering. Det är ett hot mot allt möjligt. MEN eftersom jag har begränsat med tid och möjlighet att hitta bättre bevakade brevlådor gjorde jag ändå chansningen när jag ändå skulle återvinna hushållsskräp och postade det där paketet just där, vid återvinningen. Just där, där det står en bil sedan flera månader som nu fått varenda ruta krossad. DÄR valde jag att posta den där mössan som jag jobbat så intensivt med i flera timmar, nätter, varenda sekund för att få den klar så min far skulle kunna använda den i vinter. Den försenade julklappen.

Jag frågar pappa om han fått något på posten och han svarar förvånat nej (jag hittar på det där med förvånat för det var via sms så jag har ingen aning om tonen i texten). Dagen efter skickar han två bilder till mig. Jag blir livrädd. Brevlådan HAR utsatts för vandalisering, troligen smällare. Mitt lilla paket hade kunnat brinna upp...

...men gladast i stan den dagen var pappa som fått en färgglad och häftig mössa. Hurra för att mössan klarade sig och att sprängladdningen inte skadade mer än bara pappret.