Nu låter det som att jag bara skrattade en kväll, men det var nog snarare den kvällen det var konstigt att jag skrattade. Jag borde ha gråtit. För när jag vände ut ärmen jag suttit och sytt fast i koftan, såg jag att armen aldrig skulle få känna sig helt avslappnad. Jag hade sytt fast den åt fel håll. Vilken bebis håller upp vänster arm i luften hela tiden? Förmodligen ingen. Jag skrattade som i chock efter mitt långa arbete. Det var svårt att sluta skratta.
Nu har jag sytt fast båda ärmarna på koftan men har istället upptäckt att koftan ser ut som en klänning. Ärmarna ser jättekorta ut mot koftans längd. Jag har dubbelkollat måtten. Följer en beskrivning. Var det en bra idé? Gillar egentligen inte DROPS beskrivningar. Ska sluta följa dem, det ser ju inte klokt ut och ibland är det svårt att tolka vad de menar och det förstör ju hela grejen om en enda mening i beskrivningen är otolkbar.
En annan sak jag är missnöjd med, när jag ändå är igång och klagar, är att jag har synkat mönstret väldigt dåligt upptill på koftan. Det är nästan så att jag vill göra om oket på den, sprätta bort ärmarna och göra koftan kortare och få till det snyggare med hjärtan, ruter, spader och klöver. Orkar jag?
5 kommentarer:
Jag tycker den ser fin ut! Och barn har nog hellre för långa än för korta koftor tänker jag, så korta den inte. Det behövs väl lite extra när de har stora blöjbakar och sånt :)
Eller är det kanske så att det är ett liiite större barn som ska ha den? Det är svårt att se på bild hur stor den faktiskt är. Men lite längt är ändå bra!
Det är så lätt att säga till någon annan att inte göra om, när man själv vet hur det känns i kroppen då man inte är nöjd med något och man vill göra om (även fast omvärlden säger annorlunda).
Slutsats: Jag tycker inte du behöver göra om. =)
Okej, tack för era ord. Och det går ju alltid att säga "det ska synas att det är hemmagjort"
Alltså, kan inte rå för det, men tycker att tröjan ser så söt ut med ena ärmen upp i vädret! :D
Hihi
Skicka en kommentar