Två veckor om året får man elda i trädgården i den här kommunen. En vecka på hösten och en vecka på våren. Rätt sjysst egentligen. Det ryker och luktar bränt hela tiden. Jag har inte utnyttjat det här innan och hade en rätt så rejäl hög med ris, så nu var det dags.
Nej just det. Jag har aldrig eldat ris alls innan. Jag ringde min syster och frågade om hon trodde att det var något speciellt att tänka på innan jag började. Hon svarade att hinkar med vatten och en telefon kunde vara bra att ha till hands. Så jag kunde ringa brandkåren om det gick överstyr. Vad jag hade sen tidigare var ett trasigt betongrör som min pappa hjälpt mig att rulla fram till lämplig plats.
Så jag stoppade ner ris och grenar i röret och hoppades att det skulle ta eld. Det är ju bra att tänka på att björkris brinner riktigt bra, så det är nog smart att lägga i botten tillsammans med tidningspapper. Sen är det bara att mata elden med lite i taget och se till att det aldrig brinner ner helt förstås. Och mata på med olika, blanda sådant som är lite mer torrt med sådant som kan ha fukt kvar i sig. Blanda stora bitar med ris.
Jag höll elden igång i säkert fem timmar och pausade ibland när den såg stabil ut. Här med bulle. Ibland ramlade det ut brinnande kvistar och satte eld utanför röret och då var det ju bra med de där vattenhinkarna.
Eld behöver syre underifrån och i det här röret fanns som väl var ett stort hål i ena undersidan så det fixade sig rätt så bra. Det är bra att ha mycket att elda eftersom det lätt blir "kaminmannenvarning" på situationen, att det blir så roligt att mata elden så man till slut börjar slänga in saker man inte hade tänkt elda upp egentligen. För mig var det ingen risk då jag fortfarande inte har lyckats elda upp allt.
Vissa delar av den här trädgården är lite sådär övergivna och övervuxna. Jag gillar det på ett sätt. Här är en gammal spaljé som är lite trasig, men den får vara kvar precis som mossbevuxna gamla stenar och betongplattor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar