För några år sen gick jag en keramikkurs, en kvällskurs på Folkuniversitet i Linköping. Sen gick jag en keramikkurs till. Samma lärare hela tiden. Jag lärde mig inte så mycket, tyckte jag. Jag gjorde saker, absolut. Det blev snett, vint, trasigt, fult, fel... Några grejer blev lite snygga. När jag skulle flytta nästa gång efter jag gått den där kursen, sa jag till min pappa att det som låg i den där lådan längst upp i garderoben, skulle slängas. Han kollade i lådan och såg att det var mina keramikalster. "Dom tar jag hand om", sa farsgubben och pinsamt nog står de fortfarande kvar på fönsterbrädet i sommarstugan, så att alla besökare kan se det. Båda inifrån och utifrån. Ja, en förälder är ju stolt över sitt barn vad det än gör och föräldrar kan ju också ha en tendens att glömma vilken nivå man bör ligga på efter en viss tid och så vidare. Jag skyllde i alla fall på att läraren var otroligt opedagogisk och alltid sa att hon inte kunde förklara hur hon själv lyckades så bra. Jag fick mer hjälp av en tjej som gick kursen för att ha tillgång till drejskiva och ugn. Sen gav jag upp...
...tills nu! Nu ska jag göra det igen. Jag har blivit övertygad om att Calle Forsberg är svaret på alla mina centrera-leran-på-plattan-problem och kan hjälpa mig att göra fina skålar som man inte behöver men det är ändå roligt att ha något man gjort själv i sina köksskåp. Min syjunta ska gå en drejkurs i februari och det ska bli så mysigt.
Här är en bild från hans hemsida:
3 kommentarer:
Åh vad roligt! Jag läste 100 poäng keramik i gymnasiet men jag fick aldrig tillfälle att testa att dreja då, har gjort något försök tidigare dock har jag för mig. Skulle också vilja göra det någon gång.. när jag är färdig med "dagtidsutbildning", typ.
Oj! Det var många poäng utan att dreja. Hoppas du hittar en bra kurs i keramik!
Jaa! Ska bli skoj! :)
Krraaam!
Skicka en kommentar