Sticketuiet

Nu är det klart - mitt sticketui. Nu ska vi öppna och se hur det gick till och vad som ligger där i.

Här ligger mina rundstickor, hjälpstickor och virknålar i små fickor.

Där uppe ligger de långa stickorna i långa fickor. Det blev lite mindre lyckat med flärparna på sidorna. Det ska ju synas att det är hemmagjort och så vidare.

Vägen dit har inte alltid varit lätt. En nål åkte rakt igenom mitt finger. Nej, jag skoja bara. Det skar in en bit och började blöda, men då kom fingerborgen väl till pass. Den fick jag av en kollega förra hösten.

Blind som jag är, upptäckte jag mycket sent att det fanns ett inbott hål i ett av tygerna.

Inte ett problem, men väl ett koncentrationsmoment. Mönsterpassning. Det här är alltså två olika tygbitar som gick att passa ihop, så himla snyggt.

Här nålas det för fickor till de långa.

Bort med den fula kanten...

...och dit med det gröna kantbandet.

 Nerbäddade i lakansväven.

Virknålarna är inte så många. Jag stickar visst mer än vad jag virkar.

Jag utgick från den här beskrivningen men insåg ganska snart att jag var tvungen att anpassa mig efter ett av tygerna samt att jag inte hade så många långa stickor, att jag minskade det på bredden. Resultatet blev att min ficka för korta stickor syddes dit på ett annat sätt och att jag helt enkelt klippte bort 12 cm på varje sida.  Jag har använt mig av följande:
- mintgrönt sammetsimiterat tyg till utsidan (stuvbit från Ohlssons)
- vit lakansväv lika stor del (rea på nån tygaffär i Sickla som skulle stänga för några år sen)
- svart gammalt gardintyg med blaffiga blommor, ett till storfickan och ett mindre till lillfickan (gammal gardin jag köpt från Tradera)
- mintgrönt kantband till lillfickan (Tradera)
- blågrönt kantband till storfickan och runt hela alltet (Tradera)
- svart satinband till att knyta ihop hela historien med (Åhléns)
- sist men inte minst; ett Wallinskaya-märke att fästa satinbandet i (Namnband.se)