2014-03-16

Taggar och kirskål

När jag grävde i den här trakten i trädgården i somras hittade jag väldigt många smålökar och slängde rätt många i komposten men grävde uppenbarligen inte upp alla. Det var ju snödroppslökar. De är överallt i det området men visar inget tecken på sin existens under sommaren förutom under jorden. Tokigt nog växer de i komposten också. Naturen bara skiter i vad jag vill.


Något mer som struntar i vad jag vill är kirskålen. Kanske har jag inte satt tydliga gränser på alla ställen den bestämt sig för att stanna på. Jag har grävt och dragit bort så himla mycket rötter men ändå skrider den fram som pesten överallt. Nu borde jag ju ge mig på den direkt när den kommer så att det inte blir kirskålsfält på alla sårbara öppna ytor igen.

Här vid husväggen funderar jag på att snabbt sätta en "matta", alltså en marktäckare. De ska tydligen gilla steniga partier och det kan man säga att det är vid husväggen. Egentligen borde jag ta bort rötter från gamla träd och buskar, men jag är inte så himla stark och vet inte ens heller hur man gör det på enklast sätt. Det jag hade tänkt mig här är solvända. Kanske något mer.

Detta är en så kallad före-bild d v s inget jag är stolt över.

En gammal övergiven rabatt hade ett fält av kirskål som jag omsorgsfullt drog bort och senare satte jag ner plantor i jorden. Det jag satt här är digitalis, borstnejlika, nepeta och klätt. Jag ser att det börjar ta sig men det gör även kirskålen. !&%#%&#"(?

Detta är en så kallad före-bild d v s inget jag är stolt över.

Mitt senaste projekt är att klippa bort skräpet till buskage vid sidan av altanen. Där har ingen visat empati för naturen sedan panten på ölburkar var 50 öre och en normalbegåvad människa var medveten om att plast inte var nedbrytbart i naturen. Buskarna behandlade mig som sadomasochister. Jag blev både piskad och stucken. Två stickor var tvungna att bändas bort med nålar och pincetter. Här fanns en kaprifol som ju är vacker och luktar gott men kaprifol har en tendens att slingra sig runt allt så det är inte lätt att se vad som är fram och bak. Lite av kaprifolen räddade jag och satte in i en vas.

 
Det låter kanske som att det är en kamp att ha en trädgård och det känns lite som det ibland, samtidigt som det är väldigt terapeutiskt att fixa, dra, slita och dalta. Jag vill komma till den punkt då jag tycker att det är resan som är målet men jag behöver nog ha nått några små mål innan jag kan känna så.

2 kommentarer:

Ester sa...

Duktig du är som kämpar på! Det är nog bra att sätta upp lite småmål utmed vägen. Härligt med trädgård ju, även om det är lite kirskål i hörnen.

Emmas dagar sa...

Ja, planerandet!
Jag läser här hos dig om er trädgård och tänker: Snart är det vår tur :-)